ett tag sen jag skrev

Det var ett tag sen jag skrev här.. och mycket har hänt. Jag har tagit mig ifrån en man som psykiskt misshandlat mig. Kunde till slut inte vara kvar i lägenheten längre eftersom jag inte visste vad jag tyckte och tänkte om saker och ting. Jag menar.. ett exempel är att jag läste en bok jag tyckte var väldigt inspirerande, men det tyckte inte han och menade på att jag kunde strunta i att läsa den boken och börja träna istället. (boken handlade om personlig utveckling) Så jag slutade läsa min inspirerande bok. För den var ju löjlig. (ja enligt honom i alla fall). Jag var också för fet för att gå ut tillsammans med honom för det var ju rent av pinsamt att en man som jobbar med hälsovård går omkring med en ohälsosam person. ja ni hör ju

En dag så tröttnade jag på alltihop och började söka efter ett annat ställe att bo. jag fick napp direkt och fick möjlighet att flytta redan samma helg, vilket jag gjorde. Mannen jag bodde med blev så förbannad att han sa flertalet gånger.. att ja du kan ju packa redan nu jag ville ju ändå ha ut dig, jag var en fucking bitch och massa andra saker. Eftersom jag redan betalat hyra för 8 månader så ville jag ju självklart ha tillbaka dom pengarna.. för han hade själv sagt att om jag ville flytta tidigare så skulle jag självklart få igen mina pengar.. men eftersom flytten nu inte var hans idé så skulle jag inte få tillbaka några pengar.
Jag åkte gråtandes därifrån och första natten på det nya stället var en mardröm.. mitt hjärta gjorde så ont så jag kunde inte sluta gråta. Jag menar jag hade ändå varit kär i den här mannen. Men han hade behandlat mig som skräp. Vi var aldrig tillsammans som pojkvän och flickvän måste jag till lägga. Han hade ju flickvän.. åtminstone när han kände för det. Vissa stunder var det tydligen inte en så viktig aspekt i hans liv. Han fräste många gånger åt mig och menade på att du ska inte tro att du är nåt - och du kan minsann inte komma här och tro att du kan ändra på mig och få mig att bli kär i dig.. för det kommer aldrig hända. Trevlig snubbe eller hur?!

Hur som helst så började ett sms krig ... ja åtminstone från hans sida.. jag fick veta att jag var en idiot, hora, kärring, värdelös.. ja you name it. Att jag bara hade utnyttjat honom.. ja menar va??? Hur skulle jag kunnat göra det? Att jag skulle skämmas och jag var inte vatten värd. Jag svarade aldrig aggressivt på hans meddelanden och det gjorde honom ännu mera förbannad förmodligen för att han aldrig fick responsen han ville ha tillbaka. Han ville att jag skulle bråka. Han skrev att jag inte skulle få några pengar tillbaka.. osv. Det enda jag skrev till honom tillbaka. snälla ge mig mina pengar tillbaka.

Efter många om och men så fick han för sig att jag skulle få tillbaka mindre än hälften av pengarna jag gett honom... DVS att dom mindre än tre månaderna jag bodde där betalade jag hela hans hyra, medan han bodde där gratis. Det blev min läxa att aldrig någonsin ge ett öre till en man ingen, aldrig lita på vad en man säger och absolut aldrig nöja mig med mindre än kärlek.

pump

Just nu har jag lust för att stå mitt på ett dansgolv in the meatpackning district och fistpumpa till den här låten:  

bara för att känna att jag lever lite.

VULGÄRT HAT

HHHHHHHHHHHAAAAAAAAAAATAAAAAAAA PHOTOSHHHHHHHHOOOOOP.....GRRRRRRRRRRRRRRRR

NEW YORK CITY 2013-2014

Nu är jag här igen! Känns bloody fuckin amazing faktiskt. Sitter i en etta i Bronx och väntar på en man. Vi ska åka å spela bowling... eller det kanske vi inte skulle nej. Skönt att allting har förändrats till det bättre...

depression

Jag har alltid så länge jag kan minnas burit på en inre sorg. Sorgens innebörd varierar runt vad som händer i mitt liv.. men den finns alltid där. Den största sorgen jag har i mitt liv är att jag förlorade min mamma 2011. Och den sorgen kommer jag alltid att bära med mig. Jag har inte accepterat att hon är borta än och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Jag vill inte känna kring de känslorna överhuvudtaget. Jag har gömt henne i min hemstad och i mitt inre så lever hon fortfarande.
Den sorg som kommer på andra plats .. har jag burit med mig från att ingen ville vara tillsammans med mig i gymnasiet till att ingen jag varit kär i velat ha mig. Det suger så fruktansvärt mycket. Varenda kille jag varit intresserad av mig har antingen utnyttjat mig för sex eller stulit pengar av mig. Jag som är så snäll. Jag har alltid varit för snäll och nu har mitt tålamod kring livskamrater och kärlek försvunnit. Jag är på bristningsgränsen och är bara sur, irriterad och allmänt hatisk hela tiden. Pessimistisk och negativ är också fina sidor jag lagt mig till med. Att jag har en depression är inte längre en hemlighet och den stora frågan är hur allvarlig den är. Behöver jag sjukskriva mig? Kan jag åka till USA? Klarar jag av att vara kreativ som det ser ut nu? Kommer prestationsångesten vara så svår att jag kommer bli helt blockerad? Jag vill göra allt nu för att jag ska kunna komma in på arbetsmarknaden och vara fokuserad på karriär. Jag vill njuta av mitt år i New York. Men det enda jag gör är att oroar mig för min ekonomi, min övervikt och min obefintliga pojkvän. Jag har en sån extremt stor sorg att inte ha någon att dela mitt liv med. Den sorgen är ENORM. Knappt så att jag klarar av mitt liv som det är just nu.

skitsnack igen

planer? njää. Kan inte förstå att jag misshandlat mig själv så här länge som jag gjort. Det tråkiga är att jag fortsätter göra det trots att jag nu vet om faktum. Det är för mig ett mysterium.

Ja jag är en känslig tjej/kvinna. so fucking what? Det är fan tillåtet.

En man som är rädd. En man som vill att jag ska åka hem till Sverige. Är det något att hänga i en julgran? Jag förstår grejjen med att vara självständig.. att vilja vara fri. Men fan va tröttsamt.

Lev livet som du vill leva det.. inte min sak att argumentera i det här fallet. Du har suttit instängd i 6 år. Jag har slängt bort 10 år av mitt liv på att vara deprimerad. Vem har varit fånge?

oväntade svar

det börjar ta slut nu. De negativa börjar ta över det positiva. Att värdesätta respekt börjar bli prioriterat och känslan av sorg kommer förmodligen att fade away. ännu en kärleksaga som turns out to be a horror story. Tyvärr.