Hade en fet mardröm i natt. Den handlade om att Suddas skulle dra från Oslo. Jag vaknade av att det var en liten dvärg som satt i vår soffa och bara glodde på mig. Jag blev så jävla skraj så jag försökte väcka den icke ont anande combon - men då försvann dvärgen. Got to thinking last night. Jag är så jävla arg på min farsa just nu, men inte bara på honom. Det/Vem som sabbade min syn på förhållanden har förstört en hel del i mitt liv. Jag ska inte säga att jag skyller ifrån mig allt på detta faktum men jag kan bara inte acceptera det. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra åt det.
Det är en solig dag i dag, åtminstone vad jag kan se från soffan. Ska iväg och jobba ett par timmar innan jag får komma hem och sova.
" Svartsjuka kan beskrivas som en spontan känsla som är svår att övervinna, inte ens med förnuft. I första hand har den sin grund i en personlig osäkerhet och en dålig självtillit. Svartsjuka grundläggs ofta i barndomen. Om barnet inte får tillräckligt med ömhet, kärlek och trygghet, så kan inte förtroendet till människor utvecklas. Man kan t.ex. redan som barn känna sig förbigången av ett syskon som föräldrarna uppmärksammade mera. Många barn i den situationen lider sen hela livet av mindervärdeskänslor och försöker kompensera sin svartsjuka antingen genom att prestera bra i skolan eller inom någon sport. Men de kan också utvecklas till att bli kriminella eller missbrukare om de inte orkar tävla om föräldrarnas kärlek. När de senare i livet upplever svek i kärlek till en annan människa känner de sig djupt svartsjuka men samtidigt värdelösa.
Det kan heller inte uteslutas att allvarlig svartsjuka kan ha en biologisk bidragande orsak. I djurvärlden kan man iaktta hur hannarna bevakar och försvarar sitt revir mot andra hannar.
Källa:web4health
