måndag 22 februari 2010

kanske det kanske

att åka iväg i någon vecka... och sedan komma hem för att vara någon helt annan. Det har varit min dröm länge. Att kunna fly bort från alla problem, lägga problemen i en väska långt bort och sedan åka tomhänt tillbaka. Att bara kunna glömma allt som hänt och vakna upp som en tjej man kan bli kär i.
Jag har fastnat där. I tanken på att vara någon annan.

Jag är ett offer för mina egna känslor som jag inte kan ta mig ur. Jag har befunnit mig i en ond cirkel så länge jag kan minnas, så att jag inte vet hur jag ska ta mig ur den.
En vän till mig sa idag.. du måste visa dig stark.

Jag är stark i vissa situationer. När jag vet hur saker är, sanningen. Då är jag stark.
Jag är svag i många andra situationer. De situationer då jag har känslor.

fredag 19 februari 2010

150!!!

snart har jag inga vänner kvar. Fan vad jag gör bort mig... HELA FUCKING TIDEN.

torsdag 18 februari 2010

erkännande

hur svårt kan det vara att förstå andras känslor. Jag påstår mig veta hur jag känner. Men jag har inte en aning om hur andra känner.
Jag har alltid sagt och påstått att jag är en bra människa, en bra flickvän. Men är jag det?
Jag har så länge jag kan minnas tyckt synd om mig själv, Lagt skulden på alla andra. Jag har makten över mitt eget liv och det är jag som tillåter dåliga saker hända mig. Det är inte synd om mig. Det är synd att jag gör så mot mig själv … OCH andra.
S situationen till exempel. Ett bra exempel på att jag låter någon annan styra mig. Nej. jag styr mig själv. Det är inte någon som tvingat mig.
Han gav mig uppmärksamhet i en minut och jag hänger upp mig på honom i flera år? Är det realistiskt NEJ. Är det något jag gör av kärlek? Kanske.
Men om jag reflekterar över hur situationen har varit. Om jag ser mig själv utifrån, så är jag en jobbig klängig brud som gör livet svårt för andra, speciellt för S. Hur många gånger har inte han ångrat att han träffat mig. Hur många gånger har han inte ångrat att han gav mig uppmärksamheten från första början?
Är inte det tragiskt. Hur många gånger har inte jag sagt att det var/är hans fel att det blev så som det blev.

Jag tjatar gång på gång.. det är ditt fel, du skulle inte ha gjort det, osv osv. Jag har kontrollbehovet som gör att allt blev en ända stor röra. Från A till B och vidare. Jag är på god väg att förstöra en väldigt fin vänskap. Och allt p.g.a. jag inte har styrkan att vara den jag är, att jag inte har styrkan. Jag är en svag person som inte kan stå för vad jag tycker och aldrig kan slutföra något, jag är en person som hela tiden använder ordet. jag.

Jag är en egoist och en självisk människa. Jag erkänner. Vill ha allt det som alla andra har. Jag vill ha en vacker pojkvän som älskar mig. Men är det, det viktigaste i världen? Så viktigt att jag ska trampa på den jag älskar och tvinga honom att älska mig. Tvinga honom att krama mig. Det känns som… om jag vill ha ömhet.. så måste jag tvinga någon, eller muta denna för att ge det till mig. Om du kramar mig så kan jag diska åt dig en hel månad. Eller om du ger mig massage så kan jag städa ditt rum, laga mat, vad som helst.

Jag inser.. du vill inte ha mig.

tisdag 16 februari 2010

Maybe

Det kanske inte blir något summerjam för mig i år, eller kanske blir det? Vem vet?
Att ta vara på nuet... att det ska vara såå svårt. Jag skaffar böcker och tidningar om hur man gör.. jag googlar - Hur man förändrar sitt liv.. Men så säger en person till mig - 4 år yngre.
Att jag är omogen - och jag är på ruta ett av oinspiration igen. Eller så spenderar en person mer tid med en annan person och jag tror automatiskt att jag är utbytt redo att kastas bort. Eller att det är nåt mer emellan dem, även fast jag vet att det inte är det.

Vad jag gör med mitt liv

1. sover
2. jobbar
3. sitter framför datorn
4. ligger framför datorn
5. gråter
6. deppar över mitt patetiska liv


Så vad skulle jag kunna göra med mitt liv? Vad gör andra med sitt liv? En person frågade mig en gång, när jag sa att jag inte hade tid för att se på tv. Vad gör du då?
OK. jag har ingen pojkvän, ingen familj i närheten, jag lagar inte mat, jag tränar inte så värst mycket, jag ser som sagt inte på tv, jag går inte utanför dörren, jag städar inte, tvättar inte, spenderar inte tid med vänner. VAD EXAKT GÖR JAG MED MITT LIV.
Jag tänker sönderstressad på ett liv med allt det jag just exkluderade.. och addade ett par snoriga ungar. WHAT? Hur hinner man med sånt?

Nä jag har inte tid att gå ut eller umgås med vänner... för jag måste se till att jag får se 10 avsnitt av sex and the city, får i mig 1 dl whiskey och att någon säger nåt dumt åt mig så att jag kan grina/tycka synd om mig själv i 6 timmar innan jag somnar.

FRESH

måndag 15 februari 2010

between 27 & fabulous

Ok! Seriöst talat. This is the new deal.

Killar är rötägg och slängs omedelbart i en soppel i din närhet. AND I MEEN IT.

Jag ska gå i KBT. Dags att snacka bort all ADHD, TORRETTS, nervösa sammanbrott, panikattacker, BULLSHIT och allt gammalt jag har i garderoben.

Jag ska rensa min garderob - bort med allt gammalt och in med nytt.

Jag ska spara till en resa - jag ska åka ensam.

Jag ska rensa min kropp från alla gifter och borsta tänderna 5 ggr om dagen.

Jag ska gå till mitt andra hem - elixia minst 4 ggr per vecka.

Jag ska hämta min trumma.

fredag 12 februari 2010

mindfulness

Klockan drar alltid iväg till 04-05 innan jag får nog ro i själen för att kunna sova. Mina drömmar är alltid lika intensiva och jag vaknar alltid lika trött. Trött på snö, kyla, ensamhet och besvikelser.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt. Om jag klär mig så här.. så kommer han gilla mig, Om jag bara börjar gilla den här musiken, då kommer han tycka att jag är cool, Om jag ser ut på ett visst sätt, om jag ... om jag ... om jag ...
Trött trött trött.

Ska försöka göra ett litet inlägg för att själv förstå varför jag är förvirrad i både bollen och i hjärtat.

DEFINITIVT JAG:
* Jag tycker att jag själv är rolig, kan skratta åt mig själv ibland för att jag alltid snubblar och slår mig, för att jag alltid begår samma misstag och att jag alltid faller för fel män.
* Jag har en störd syn på relationer. Jag vill ha mitt lyckliga slut. Och ingen borde säga åt mig att jag inte kan få det.
* Jag är född i tvillingarnas tecken - vilket gör att jag varken kan sitta still, sova, välja vilken klädstil jag ska hålla mig till, nöja mig, vara lycklig i nuet eller vara mig själv.
* Jag gillar att bowla, spela whatevver, jag gillar äventyr, jag är en tävlingsmänniska.
* Jag har tre svagheter i livet - och det är mörka män, whiskey och att bygga camp.
* Jag trivs inte med hur jag ser ut. MEN jag jobbar på det.
* Det finns dagar, kvällar och nätter då jag beter mig som en idiot. Men jag kommer nog aldrig fullkomligt att bli en.
* Jag är sämst på att slutföra projekt.
* Jag blir alltid kär i killar/män som inte vill ha mig.
* Min ekonomi = har du nån slant att låna mig?

torsdag 11 februari 2010

FINE! OK!

Trodde det skulle vara kännas tufft att bli dissad. Fine! OK! Det suger. Men idag hände det något fett märkligt. Har dom sista dagarna ringt en kille miljontals gånger (dock inte för att fråga ut honom till en till dejt) utan faktiskt för att få tillbaka pengarna han lånat från mig.
Får till slut tag på människan som tydligen har den lilla svarta boken "100 effektiva bortförklaringar" i bakfickan. Killen säger.. ja du ska få dina pengar men jag har lagt alla mina pengar på .... så du kan inte få dom förrän i helgen. Killen föreslår att vi ska träffas senare. Han säger att det är fortfarande lite tidigt på kvällen och att jag ska ringa honom om 2 timmar. (han har inga pengar på mobilen) FINE! OK! jag ser på sex and the city så länge.

2 TIMMAR SENARE....

Ringer upp ... inget svar
Ringer upp ... inget svar
ringer upp ... killen säger -kan du ringa upp mig om 5 min..

FINE! OK!

10 MIN SENARE....

* hej
- hej, jo du så att det är ju såhär att jag sitter och spelar poker här.
* ok (tänker att han är en jävla idiot)
- vad gör du?
* jag tittar på sex and the city
- fan vad tråkigt... vad hade du tänkt göra senare då?
* jag hade tänkt att du skulle komma hit och träffa mig!
- nääää asså fan MÅSTE jag det????
* NÄÄÄÄ, det måste du inte (WHAT???? killen är ju seriöst DUM i hela huvudet)
- Men vi kan väl träffas imorgon?!
* ehhh asså jag ska jobba, typ jag vet inte... ( GET THE FUCKING POINT RÖVHÅL )

Jag förstår mig inte på Killar. Tror dom seriöst att man vill träffa dom efter en sådan kommentar??

söndag 7 februari 2010

värdelös

Jag har aldrig känt mig så värdelös i mitt liv. Känslan av att vara utbytbar är en sådan fruktansvärd känsla att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag hatar mitt liv så fruktansvärt mycket just nu. Jag hatar mig själv och allt som finns runt omkring mig. Lögner, spel och mera BULLSHIT.
Känner för att dra långt bort från allt och ignorera tanken över att komma tillbaka till samma liv. Finns det något positivt? Eller är jag dömd till olycka? Vad gör man när man känner sig som en säck med skräp? jo man sover, för att bedöva smärtan. Så jag antar att det är det jag får göra.