Det var länge sen jag skrev blogg nu. Men ska försöka skriva lite oftare. Inte för att nån läser men för min egen skull då kanske.
Sitter i mitt rum i oslo som är på ca: 1 1/2 m * 2m, dvs inte så stort, mina kläder och tillhörigheter ligger utspritt i högar runt omkring mig. Har kommit in i en ond cirkel kan man säga ända sedan jag kom tillbaka från mig sjukskrivning i Sverige, då jag var hemma eftersom min mamma har drabbats av cancer.
Äter, varje dag nudlar med grillad kyckling och sover mestadels då jag inte jobbar. Orkar inte så mycket längre. Är mest trött och sliten.
Min gamla kärlek S. ska bli pappa till våren, min kompis P. har träffat sin stora kärlek i livet och jag sitter kvar i Oslo. Det känns sådär. Känns som om jag inte kommer någonstans med mitt liv längre.
Tänker tillbaka på livet i Oslo med lite glädje och mycket sorg. Mycket har ändå hänt under de här två åren. Har bott på tre ställen. Kollektiv nr 1. där den sociala faktorn var till 200%.. delade rum med S. Vilket var extremt kul och saknar den tiden med honom. Det andra kollektivet som var till större delen frustration för jag hade förlorat S. och då jag insett att min personlighet förvandlats till bitterheten själv.. Självklart hade jag otroligt roligt större delen av tiden men till slut så orkade jag varken med mig själv eller mina känslor för S.
Nu sitter jag där jag sitter med en sjuk mamma i sverige, inget som helst socialt liv och med matvanor utan dess like, sitter mest framför datorn och surar.
Kanske dags att faktiskt ta tag i mitt liv och flytta tillbaka till Sverige och mina vänner. Efter som min numera bara vän.. S. väntar barn och hans nuvarande förmodligen inte gillar mig så umgås jag ju inte så mycket med honom, Vilket jag tycker är tråkigt.
Har väldigt olika schema än P.P. så jag träffar ju inte henne så mycket heller.
Det är tråkigt just nu.. Det är vad det är. Men jag trivs otroligt bra på mitt jobb och i den position i företaget jag har nu.
Synd bara att jag är i oslo.
skriver imorgon. Om nutid och inte dåtid.. som jag alltid annars skriver om.
PÖSS
lördag 9 oktober 2010
torsdag 5 augusti 2010
nutid & dåtid
Under de sista månaderna har jag funderat mycket över livet, och varför saker händer och varför vissa saker inte händer. Just idag så ligger jag hemma på min mammas soffa. Situationen som den är nu är att mamma är sjuk i cancer, mormor och morfar är total förvirrade och dementa, jag bor i Oslo och nästan alla mina vänner befinner sig i Göteborg. Jag har försökt hitta svar på så många frågor de sista dagarna så allt bara spinner runt i huvudet på mig.
Varför blev mamma sjuk? Hon har inte druckit alkohol eller rökt i sitt liv... hon har bara brytt sig om andra och nästan aldrig tänkt på sig själv. Hon har aldrig varit egoistisk.
Är det det man måste vara? Egoistisk? För att överleva?
Jag man vet aldrig vart man befinner sig i livet. Om man har långt kvar till slutet eller om man faktiskt lever nära döden. Och vad gör man då med sitt liv om man gör det sistnämnda. Jag har levt som om jag haft en biroll i mitt eget liv.. jag vet att jag skrivit om det ofta. Jag levde mina första 19 år i Tibro, idrottade och hade egentligen inte något socialt liv. När jag var 20 lämnade jag hemorten för att studera i Leksand och vidare därifrån till Växjö och ett steg till och jag hamnade i Göteborg. Jag kan hålla med om att Leksand och Växjö var städer jag studerade i och det föll sig naturligt att flytta dit. Men Göteborg... enda anledningen egentligen till varför jag flyttade dit var p.g.a. en kille. Sen kom jag ju faktiskt in på HDK där men det var egentligen inte därför jag flyttade dit. Jag har alltid varit där för folk. Egentligen aldrig varit egoistisk. Är jag på väg mot samma öde som min mamma?
Jag har betett mig destruktivt kring män så länge jag kan minnas. Först var det M som jag faktiskt kom över relativt tidigt ändå. Sen gick jag väldigt snabbt över till K som kanske inte var det uppenbara valet av destruktivitet men jag hängde upp mitt liv kring honom i åtminstone 5 år av mitt liv.. tills jag flyttade från Sverige till Norge sommaren 2008. Vad som visade sig vara mitt öde i Oslo var att hänga upp mig på ännu en kille.. närmare bestämt S. Som jag faktiskt trodde att jag älskade över allt annat på jorden. I Norge höjde jag min destruktiva nivå till skyarna och blev faktiskt stundtals lite rädd för mig själv och mina reaktioner på saker och ting. Jag kunde bli så arg, frustrerad och psyko att jag faktiskt på fullaste allvar trodde att jag höll på att bli galen. Så långt får det inte gå.
Efter många om och men så slet jag mig loss och gjorde mig fri. Februari 2010. Dagen då jag lämnade mitt destruktiva jag i ett rum någonstans i Oslo och sökte mig själv. Jag ska inte säga att jag fullkomligt hittat mitt jag. Men jag är på god väg.
I mars kom beskedet att mamma hade cancer. Det var inte någonting som jag räknat med i min plan i livet. Jag förstår inte alls. Ordet cancer är något fruktansvärt, men själva innebörden som jag upplever den är så mycket mycket värre så jag kommer aldrig kunna beskriva den.
Känslan av att inte kunna göra något och känslan av att inte ha makten.
Känslan av att man kan komma att förlora sitt allt och en del av sin identitet och historia. Jag har aldrig någonsin i mitt liv önskat att jag haft barn, hus, familj så mycket som jag gör nu. Jag önskar att jag kunde ha haft stabil ekonomi, var klar med min utbildning, att jag haft en pojkvän som jag älskar och barn. Jag önskar även att jag haft mitt egna företag och att livet hade tett sig annorlunda än den verklighet jag ser idag.
Men det är som det är. Jag är sjukskriven t.o.m 30 augusti p.g.a. Anhörigs sjukdom.
Nu måste JAG förändra mitt sätt, mina tankar och idéer om hur jag vill att min framtid ska se ut. Vad vill jag ha? Jag måste lära mig vara egoistisk. Sortera ut mina tankar. Vad tänker jag och vad gör jag. Jag måste bli egoistisk. Är det något som inte är bra för mig - måste jag radera detta från mitt liv. Jag måste sortera ut vad som är viktigt och lägga i min "vill ha i mitt liv låda" Är det människor som bara suger energi ur mig och aldrig ger något tillbaka utifrån att jag bara ger och ger, de får helt enkelt försvinna ur mitt liv. För det viktigaste livet är familj och goda vänner.. Människor man älskar. Vad är livet utan denna kärlek.
Någon sa att "det viktiga är inte vad du gör.. utan vilka du gör saker med". Jag kan inte annat än hålla med om detta. Vad spelar det för roll om du har en chefs roll i ett företag och du tjänar en massa pengar .. om du inte har någon att dela din vardag med när du kommer hem?
Jag måste se denna tid i mitt liv som en utmaning. Det är ett test i hur stark jag kan vara och hur svag jag kan vara som person. Mitt emellan dessa skarpa förhållningssätt så finns en medelpunkt. Hur hög den än är eller hur lågt jag än må sjunka så ska jag kämpa mig igenom.
Jag bestämmer mig här och nu för att fortsätta min resa som jag startade i februari. Om jag så ska gråta, så ska jag känna, jag ska befinna mig i nuet. För det är det enda som existerar just nu. Jag kan göra upp massa planer och listor för vad jag ska göra i framtiden, självklart kan jag göra det. Men jag måste sätta delmål. Livet är inte som x2000, man kan inte bara köpa en biljett på nätet och sedan åka från punkt A till B, sittandes sovande i en skön sits. Man måste vara fullständigt klar över att varje beslut man fattar under varje minut av varje timme av varje dag gör skillnad.
Vad vill jag?
Varför blev mamma sjuk? Hon har inte druckit alkohol eller rökt i sitt liv... hon har bara brytt sig om andra och nästan aldrig tänkt på sig själv. Hon har aldrig varit egoistisk.
Är det det man måste vara? Egoistisk? För att överleva?
Jag man vet aldrig vart man befinner sig i livet. Om man har långt kvar till slutet eller om man faktiskt lever nära döden. Och vad gör man då med sitt liv om man gör det sistnämnda. Jag har levt som om jag haft en biroll i mitt eget liv.. jag vet att jag skrivit om det ofta. Jag levde mina första 19 år i Tibro, idrottade och hade egentligen inte något socialt liv. När jag var 20 lämnade jag hemorten för att studera i Leksand och vidare därifrån till Växjö och ett steg till och jag hamnade i Göteborg. Jag kan hålla med om att Leksand och Växjö var städer jag studerade i och det föll sig naturligt att flytta dit. Men Göteborg... enda anledningen egentligen till varför jag flyttade dit var p.g.a. en kille. Sen kom jag ju faktiskt in på HDK där men det var egentligen inte därför jag flyttade dit. Jag har alltid varit där för folk. Egentligen aldrig varit egoistisk. Är jag på väg mot samma öde som min mamma?
Jag har betett mig destruktivt kring män så länge jag kan minnas. Först var det M som jag faktiskt kom över relativt tidigt ändå. Sen gick jag väldigt snabbt över till K som kanske inte var det uppenbara valet av destruktivitet men jag hängde upp mitt liv kring honom i åtminstone 5 år av mitt liv.. tills jag flyttade från Sverige till Norge sommaren 2008. Vad som visade sig vara mitt öde i Oslo var att hänga upp mig på ännu en kille.. närmare bestämt S. Som jag faktiskt trodde att jag älskade över allt annat på jorden. I Norge höjde jag min destruktiva nivå till skyarna och blev faktiskt stundtals lite rädd för mig själv och mina reaktioner på saker och ting. Jag kunde bli så arg, frustrerad och psyko att jag faktiskt på fullaste allvar trodde att jag höll på att bli galen. Så långt får det inte gå.
Efter många om och men så slet jag mig loss och gjorde mig fri. Februari 2010. Dagen då jag lämnade mitt destruktiva jag i ett rum någonstans i Oslo och sökte mig själv. Jag ska inte säga att jag fullkomligt hittat mitt jag. Men jag är på god väg.
I mars kom beskedet att mamma hade cancer. Det var inte någonting som jag räknat med i min plan i livet. Jag förstår inte alls. Ordet cancer är något fruktansvärt, men själva innebörden som jag upplever den är så mycket mycket värre så jag kommer aldrig kunna beskriva den.
Känslan av att inte kunna göra något och känslan av att inte ha makten.
Känslan av att man kan komma att förlora sitt allt och en del av sin identitet och historia. Jag har aldrig någonsin i mitt liv önskat att jag haft barn, hus, familj så mycket som jag gör nu. Jag önskar att jag kunde ha haft stabil ekonomi, var klar med min utbildning, att jag haft en pojkvän som jag älskar och barn. Jag önskar även att jag haft mitt egna företag och att livet hade tett sig annorlunda än den verklighet jag ser idag.
Men det är som det är. Jag är sjukskriven t.o.m 30 augusti p.g.a. Anhörigs sjukdom.
Nu måste JAG förändra mitt sätt, mina tankar och idéer om hur jag vill att min framtid ska se ut. Vad vill jag ha? Jag måste lära mig vara egoistisk. Sortera ut mina tankar. Vad tänker jag och vad gör jag. Jag måste bli egoistisk. Är det något som inte är bra för mig - måste jag radera detta från mitt liv. Jag måste sortera ut vad som är viktigt och lägga i min "vill ha i mitt liv låda" Är det människor som bara suger energi ur mig och aldrig ger något tillbaka utifrån att jag bara ger och ger, de får helt enkelt försvinna ur mitt liv. För det viktigaste livet är familj och goda vänner.. Människor man älskar. Vad är livet utan denna kärlek.
Någon sa att "det viktiga är inte vad du gör.. utan vilka du gör saker med". Jag kan inte annat än hålla med om detta. Vad spelar det för roll om du har en chefs roll i ett företag och du tjänar en massa pengar .. om du inte har någon att dela din vardag med när du kommer hem?
Jag måste se denna tid i mitt liv som en utmaning. Det är ett test i hur stark jag kan vara och hur svag jag kan vara som person. Mitt emellan dessa skarpa förhållningssätt så finns en medelpunkt. Hur hög den än är eller hur lågt jag än må sjunka så ska jag kämpa mig igenom.
Jag bestämmer mig här och nu för att fortsätta min resa som jag startade i februari. Om jag så ska gråta, så ska jag känna, jag ska befinna mig i nuet. För det är det enda som existerar just nu. Jag kan göra upp massa planer och listor för vad jag ska göra i framtiden, självklart kan jag göra det. Men jag måste sätta delmål. Livet är inte som x2000, man kan inte bara köpa en biljett på nätet och sedan åka från punkt A till B, sittandes sovande i en skön sits. Man måste vara fullständigt klar över att varje beslut man fattar under varje minut av varje timme av varje dag gör skillnad.
Vad vill jag?
söndag 11 juli 2010
Lite arg
Jag är sur. Jag vill just nu vara kvar i Göteborg
har inte någon som helst lust för att åka tillbaka
till Oslo. Är inte ett dugg road. Jag vill ha en egen
säng, ett eget kök där jag kan laga mat och kunna ta hem
folk på middag, kunna åka ut till saltholmen-paradiset
när jag vill. Fan också' 100 km kvar till Oslo nu .... Får
ångest. Igår hade jag och Johanna en helt fantastisk dag.
Först var vi ute vid saltholmen och efter det gick vi till en
tapasrestaurang i linnestan. Senare var vi med Nicole på Magnus
och Magnus och drack rosevin! När vi senare gick vidare därifrån
så hittade vi ett par asfula uggleglasögon och en peruk! Så Jag
gick till exet som joey tempest och Johanna som nörd!
Länge sen jag hade så kul. Men nu är det över... Kan som sagt inte
låta bli att vara lite bitter.
har inte någon som helst lust för att åka tillbaka
till Oslo. Är inte ett dugg road. Jag vill ha en egen
säng, ett eget kök där jag kan laga mat och kunna ta hem
folk på middag, kunna åka ut till saltholmen-paradiset
när jag vill. Fan också' 100 km kvar till Oslo nu .... Får
ångest. Igår hade jag och Johanna en helt fantastisk dag.
Först var vi ute vid saltholmen och efter det gick vi till en
tapasrestaurang i linnestan. Senare var vi med Nicole på Magnus
och Magnus och drack rosevin! När vi senare gick vidare därifrån
så hittade vi ett par asfula uggleglasögon och en peruk! Så Jag
gick till exet som joey tempest och Johanna som nörd!
Länge sen jag hade så kul. Men nu är det över... Kan som sagt inte
låta bli att vara lite bitter.
torsdag 8 juli 2010
summerjam är över
summerjam är över för den här gången. Vi var 8 pers den här gången. 2 bilar och jävla massa skoj. Efter många felkörningar och massa liter slösad bensin så kom vi fram till amsterdam iallafall. Jag var så trött så att jag började grina efter vårt letade efter billig parkering.. så det blev till slut parkering för 90 Euro per bil. Vi bodde på BOBS HOSTEL så klart och fick rum högst upp.. med killer stairs. Damn lårmusklerna blev ganska tränade om man säger så. Efter tre underbara dagar i amsterdam var det tid för min högtidsvecka SUMMERJAM!
Åkte lite fel och hit och dit men i 35 graders sol så är det inte så konstigt. Jag sprang nästan sista biten till vår campplats. 7 dagar var det slut. Och nu längtar jag bara tills nästa år.
I år var det fokus på bad, vätskeersättning och sprit. Grym spelning med damien och nas!!!
På resan höll jag på att köra rakt in i en betongvägg pga en taskig jävla långtradare som prejjade ut mig i vägen.. NÄRA DÖDEN UPPLEVELSE GGR 1000. Så nu är jag tacksam för att jag ännu mer tacksam för att jag lever och inte har cancer.
Sudi är gravid på riktigt och jag hoppas att de blir lyckliga och kära resten av deras liv.
Lycka till vännen!
Hemma är det inte så jävla bra. Morsan är sjuk men jag har bestämt att hon ska blir frisk.
Semestern är snart slut. Vilket suger fet. men men jag saknar min träning och ett liv.
Fokus för sista delen av sommaren är att skaffa just ett liv och fokusera på rätt grejjer i livet. Har varit alldeles för mycket spök på min front. så det är dags att bli lite mer seriös i vad jag gör och hittar på.
KÄRLEK TILL LIV OCH LUST!!!
Åkte lite fel och hit och dit men i 35 graders sol så är det inte så konstigt. Jag sprang nästan sista biten till vår campplats. 7 dagar var det slut. Och nu längtar jag bara tills nästa år.
I år var det fokus på bad, vätskeersättning och sprit. Grym spelning med damien och nas!!!
På resan höll jag på att köra rakt in i en betongvägg pga en taskig jävla långtradare som prejjade ut mig i vägen.. NÄRA DÖDEN UPPLEVELSE GGR 1000. Så nu är jag tacksam för att jag ännu mer tacksam för att jag lever och inte har cancer.
Sudi är gravid på riktigt och jag hoppas att de blir lyckliga och kära resten av deras liv.
Lycka till vännen!
Hemma är det inte så jävla bra. Morsan är sjuk men jag har bestämt att hon ska blir frisk.
Semestern är snart slut. Vilket suger fet. men men jag saknar min träning och ett liv.
Fokus för sista delen av sommaren är att skaffa just ett liv och fokusera på rätt grejjer i livet. Har varit alldeles för mycket spök på min front. så det är dags att bli lite mer seriös i vad jag gör och hittar på.
KÄRLEK TILL LIV OCH LUST!!!
måndag 24 maj 2010
sommar snart
träning träning träning. Det enda jag tänker på just nu faktiskt
men har man ett mål så är det lättare.
Har planerat in 7 pass den här veckan som kommer. Så det är hårdkörning nu. På fredag ska jag ner till göteborg också. Fira min födelsedag och styra med morsans operation. Håller tummarna på att allt ska gå bra nu. Har ringt till sats för att fråga om det fanns veckokort. Men de hade en deal med att man betalade 200 kr på gång. GAHHH ruinerad pga träning. Men men hittar säkert nåt alternativ till det. Slutspurt inför summerjam också. Ska bli fett kul.. snart 10 pers som ska med.
Fokus vecka 21: LÅR, ARMAR, MAGE och hjärna.
men har man ett mål så är det lättare.
Har planerat in 7 pass den här veckan som kommer. Så det är hårdkörning nu. På fredag ska jag ner till göteborg också. Fira min födelsedag och styra med morsans operation. Håller tummarna på att allt ska gå bra nu. Har ringt till sats för att fråga om det fanns veckokort. Men de hade en deal med att man betalade 200 kr på gång. GAHHH ruinerad pga träning. Men men hittar säkert nåt alternativ till det. Slutspurt inför summerjam också. Ska bli fett kul.. snart 10 pers som ska med.
Fokus vecka 21: LÅR, ARMAR, MAGE och hjärna.
tisdag 18 maj 2010
in New York
Uppstart för en ny vecka. Har signat upp mig för ännu ett svettigt mardrömspass med spinning intervall i morgon tisdag. Efter utgången i söndags så fick jag än mer inspiration till att träna än mer. Kan faktiskt bli upp till två pass om dagen två gånger den här veckan.. för nu jävlar är jag på krigs-stigen. MEN jag måste göra det här för mig själv och inte för någon annan.
Fokus denna veckan
träning
sol
mat
sömn
Fokus denna veckan
träning
sol
mat
sömn
lördag 8 maj 2010
från 0 träning till besatthet..
Veckans träning har mest besått i löpning men har lagt in lite styrketräning nu.
Bara 6 veckor kvar nu. Och målet är uppsatt till minst 30 träningstillfällen till.
För att nå målet måste jag därför kutta ut lite av det jag gillar, dvs läsk och socker.
Så nu gäller det att undvika kolydrater, äta 5 små mål varje dag, tänka på vad jag äter och dricker. Samt att jag ska börja gå till jobbet och sova i tid. Kommer bli en utmaning men vad fan gör man inte för att komma i mål?!
Bara 6 veckor kvar nu. Och målet är uppsatt till minst 30 träningstillfällen till.
För att nå målet måste jag därför kutta ut lite av det jag gillar, dvs läsk och socker.
Så nu gäller det att undvika kolydrater, äta 5 små mål varje dag, tänka på vad jag äter och dricker. Samt att jag ska börja gå till jobbet och sova i tid. Kommer bli en utmaning men vad fan gör man inte för att komma i mål?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)