Den sista veckan har varit hektisk.. jag menar först så har man varit på ett besök på sjukhuset där man behandlades som skit. Fy fan orkar inte ens berätta vad som hände. Sen fick man maginfluensa.. mindre trevligt.. spenderade två dygn i sängen.. det ena dygnet spenderades väl mer eller mindre med huvudet i toalettstolen och den andra i sängen koncentrerandes på att inte återvända till toalettstolen. Nåväl sjuk från jobbet.. DVS inte bra.
Jag flög från oslo till stockholm på onsdagkvällen.. hyperventilerade hela resan på 50 min. Usch blir mer och mer flygrädd för varje gång jag flyger. Sen träffade jag Imam på torsdagen, spelade biljard och hade trevligt. På fredagen träffade jag kristin.. också det trevligt med sushi och öl på the doors! På lördagen var det dags för Mamma Mia i globen! Mycket trevligt och underhållande! Efter globen åkte jag för att träffa sigrid vid medis. Träffade hennes nya kille och umgicks över lite alkohol!
På vägen hem därifrån så träffade jag en bekant som jag inte ska nämna namnet på men hur som helst så sa han helt taget från luften att:
- bara så att du vet så ska jag inte göra nåt med dig ikväll.. hint hint.. det blir inge 6 eller hångel...
Jag blev lite paff när han sa det... för jag hade absolut inte några intentioner alls över huvudtaget att ens försöka med nåt sånt.. varför skulle jag göra det??? Signalerar jag att jag är ledig och desperat eller?
Det är fan tragiskt alltså att alla killkompisar i min närhet tror att jag vill ha sexuellt umgänge med dem så fort deras flickvänner är bortflugna... jag menar vad är det för slags "vänner" jag har egentligen.. jag bara undrar???
Nu är iallafall i Tibro och imorgon ska jag byta däck på bilen och dra ner till gbg för att snacka med HDK och ta tillbaka mina nycklar till lght. Sen ska jag förhoppningsvis få träffa johannis och lisa innan jag drar också!
over and out!
måndag 25 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
jordnötter
I fredags fick jag reda på att jag väntar på en jordnöt. Jag blev rädd och arg, men samtidigt lättad för jag inte trodde att jag kunde bli en ekorre. Nu sitter jag i mitt träd och tittar in i mitt liv som potentiell ekorre och inser att jag har vuxit som individ. Jag ser på mig själv på ett annat sätt. Idag kl: 1245 får jag reda på om min jordnöt är mogen.. jag vet inte om jag är redo för att bli ekorre än. Jag vill nog hoppa runt i skogen lite till, jag vill nog finna flera grenar att hoppa runt på.. jag vill nog inte vara bofast. Hela skogen är full med grenar och träd som man kan uppskatta och uppleva.
Idag pratade jag med en god vän.. eller f.d. god vän. Jag älskar honom som person och som som vän. Jag gjorde ett misstag en gång och blev kär i honom. Jag flyttade från mitt kollektiv för att jag inte skulle mista honom som vän. Men det visade sig att jag miste honom ändå. P.g.a att hans flickvän som väntar hans barn hatar mig. Jag träffade de båda på stan i helgen. Jag möttes av en blick som kunde döda. Det var inte trevligt. Jag försökte vara trevlig. Men jag hoppas att jag någongång får tillbaka honom som vän. För jag saknar mannen som förgyllde mitt 2008.
snakkes
kram
Idag pratade jag med en god vän.. eller f.d. god vän. Jag älskar honom som person och som som vän. Jag gjorde ett misstag en gång och blev kär i honom. Jag flyttade från mitt kollektiv för att jag inte skulle mista honom som vän. Men det visade sig att jag miste honom ändå. P.g.a att hans flickvän som väntar hans barn hatar mig. Jag träffade de båda på stan i helgen. Jag möttes av en blick som kunde döda. Det var inte trevligt. Jag försökte vara trevlig. Men jag hoppas att jag någongång får tillbaka honom som vän. För jag saknar mannen som förgyllde mitt 2008.
snakkes
kram
tisdag 12 oktober 2010
sleepy in a room full of important people
idag var jag på avdelningsledarmöte... damn.. märktes att det var länge sen jag satt stilla i 7 timmar. Visst, det var intressant och utvecklande! men de sista tre timmarna så hade jag en grusad landsväg i ögonen och var tvungen att tugga tugg-gummi för att inte somna. När jag kom hem var jag helt död, och då menar jag nästan medvetslös. Somnade nästan på fläcken och drömde mardrömmar om TPP och varuplaceringar.
I helgen är det fest för pernilla som fyller år och en annan kompis som ska flytta till brasilien.. har blivit lovad whiskey så jag kommer nog ha en trevlig kväll... ska be nån filma mig så jag kan se vad jag gjort dagen efter.
Japp nu ska jag se på Grays.. mitt nya intresse!! YAAAY. I HAVE NO LIFE.
kos dere!
I helgen är det fest för pernilla som fyller år och en annan kompis som ska flytta till brasilien.. har blivit lovad whiskey så jag kommer nog ha en trevlig kväll... ska be nån filma mig så jag kan se vad jag gjort dagen efter.
Japp nu ska jag se på Grays.. mitt nya intresse!! YAAAY. I HAVE NO LIFE.
kos dere!
greys anatomy
Såg på mitt första greys anatomy avsnitt idag... jag är faaan beroende redan efter två avsnitt. skit också. kl är nu 03:26 och jag ska på avdelningsledar-möte imorgon HELA DAGEN!! ska bli fett att lära sig lite nytt då å andra sidan, men det blir inte många sömntimmar.
Stockholms resan börjar närma sig med stormsteg.. har försökt övertala Imam om att umgås med mig men det återstår lite övertalning tror jag eh eller en gratis öl som tack för uppoffringen.
Försöker fortfarande nå MOLLY som är skyldig mig pengar. Fan jag hatar att tjata om pengar men när människor beteer sig som barnungar så blir jag irriterad. Har inte tid för sånna dumheter.
konversation på facebook:
TE: DUU... gå inte ensam hem efter krogen.. lova!
ME: nä det får du fan inte göra.. jag har läst blaskan och örebro idioterna som gör dåliga saker.. ta med en liten portabel köttyxa i partybagen ifall det sker nåt obehagligt..
TE: "portabel Köttyxa" nu även i pärlemor, den kan vikas in diskret under BH:n som du senare tar fram vid rätt valt tillfälle.
ME: Endast 499.- på NK!
SE: Hahaha jag kommer till Oslo 5e november :D styra upp något eller? P.s dem har eventuellt tagit psykfallet, men är sugen på den lilla köttyxan ändå d.s
Man kanske ska marknadsföra den där lilla portabla köttyxan iallafall.. kanske är en bra affärsidé så länge det springer runt killar/män som inte kan hålla den innanför byxorna.
peace
Stockholms resan börjar närma sig med stormsteg.. har försökt övertala Imam om att umgås med mig men det återstår lite övertalning tror jag eh eller en gratis öl som tack för uppoffringen.
Försöker fortfarande nå MOLLY som är skyldig mig pengar. Fan jag hatar att tjata om pengar men när människor beteer sig som barnungar så blir jag irriterad. Har inte tid för sånna dumheter.
konversation på facebook:
TE: DUU... gå inte ensam hem efter krogen.. lova!
ME: nä det får du fan inte göra.. jag har läst blaskan och örebro idioterna som gör dåliga saker.. ta med en liten portabel köttyxa i partybagen ifall det sker nåt obehagligt..
TE: "portabel Köttyxa" nu även i pärlemor, den kan vikas in diskret under BH:n som du senare tar fram vid rätt valt tillfälle.
ME: Endast 499.- på NK!
SE: Hahaha jag kommer till Oslo 5e november :D styra upp något eller? P.s dem har eventuellt tagit psykfallet, men är sugen på den lilla köttyxan ändå d.s
Man kanske ska marknadsföra den där lilla portabla köttyxan iallafall.. kanske är en bra affärsidé så länge det springer runt killar/män som inte kan hålla den innanför byxorna.
peace
lördag 9 oktober 2010
lördag!
sitter vid köksbordet med viktor och snackar skit.Sov till kl 17:00 idag som planerat. Gött att sova ut, varit sliten efter jobb nästan varje dag i en månads tid. Ska laga mat.. ris & cashewnötter.. gott gotti gott gott!!
Natten till lördag
Det var länge sen jag skrev blogg nu. Men ska försöka skriva lite oftare. Inte för att nån läser men för min egen skull då kanske.
Sitter i mitt rum i oslo som är på ca: 1 1/2 m * 2m, dvs inte så stort, mina kläder och tillhörigheter ligger utspritt i högar runt omkring mig. Har kommit in i en ond cirkel kan man säga ända sedan jag kom tillbaka från mig sjukskrivning i Sverige, då jag var hemma eftersom min mamma har drabbats av cancer.
Äter, varje dag nudlar med grillad kyckling och sover mestadels då jag inte jobbar. Orkar inte så mycket längre. Är mest trött och sliten.
Min gamla kärlek S. ska bli pappa till våren, min kompis P. har träffat sin stora kärlek i livet och jag sitter kvar i Oslo. Det känns sådär. Känns som om jag inte kommer någonstans med mitt liv längre.
Tänker tillbaka på livet i Oslo med lite glädje och mycket sorg. Mycket har ändå hänt under de här två åren. Har bott på tre ställen. Kollektiv nr 1. där den sociala faktorn var till 200%.. delade rum med S. Vilket var extremt kul och saknar den tiden med honom. Det andra kollektivet som var till större delen frustration för jag hade förlorat S. och då jag insett att min personlighet förvandlats till bitterheten själv.. Självklart hade jag otroligt roligt större delen av tiden men till slut så orkade jag varken med mig själv eller mina känslor för S.
Nu sitter jag där jag sitter med en sjuk mamma i sverige, inget som helst socialt liv och med matvanor utan dess like, sitter mest framför datorn och surar.
Kanske dags att faktiskt ta tag i mitt liv och flytta tillbaka till Sverige och mina vänner. Efter som min numera bara vän.. S. väntar barn och hans nuvarande förmodligen inte gillar mig så umgås jag ju inte så mycket med honom, Vilket jag tycker är tråkigt.
Har väldigt olika schema än P.P. så jag träffar ju inte henne så mycket heller.
Det är tråkigt just nu.. Det är vad det är. Men jag trivs otroligt bra på mitt jobb och i den position i företaget jag har nu.
Synd bara att jag är i oslo.
skriver imorgon. Om nutid och inte dåtid.. som jag alltid annars skriver om.
PÖSS
Sitter i mitt rum i oslo som är på ca: 1 1/2 m * 2m, dvs inte så stort, mina kläder och tillhörigheter ligger utspritt i högar runt omkring mig. Har kommit in i en ond cirkel kan man säga ända sedan jag kom tillbaka från mig sjukskrivning i Sverige, då jag var hemma eftersom min mamma har drabbats av cancer.
Äter, varje dag nudlar med grillad kyckling och sover mestadels då jag inte jobbar. Orkar inte så mycket längre. Är mest trött och sliten.
Min gamla kärlek S. ska bli pappa till våren, min kompis P. har träffat sin stora kärlek i livet och jag sitter kvar i Oslo. Det känns sådär. Känns som om jag inte kommer någonstans med mitt liv längre.
Tänker tillbaka på livet i Oslo med lite glädje och mycket sorg. Mycket har ändå hänt under de här två åren. Har bott på tre ställen. Kollektiv nr 1. där den sociala faktorn var till 200%.. delade rum med S. Vilket var extremt kul och saknar den tiden med honom. Det andra kollektivet som var till större delen frustration för jag hade förlorat S. och då jag insett att min personlighet förvandlats till bitterheten själv.. Självklart hade jag otroligt roligt större delen av tiden men till slut så orkade jag varken med mig själv eller mina känslor för S.
Nu sitter jag där jag sitter med en sjuk mamma i sverige, inget som helst socialt liv och med matvanor utan dess like, sitter mest framför datorn och surar.
Kanske dags att faktiskt ta tag i mitt liv och flytta tillbaka till Sverige och mina vänner. Efter som min numera bara vän.. S. väntar barn och hans nuvarande förmodligen inte gillar mig så umgås jag ju inte så mycket med honom, Vilket jag tycker är tråkigt.
Har väldigt olika schema än P.P. så jag träffar ju inte henne så mycket heller.
Det är tråkigt just nu.. Det är vad det är. Men jag trivs otroligt bra på mitt jobb och i den position i företaget jag har nu.
Synd bara att jag är i oslo.
skriver imorgon. Om nutid och inte dåtid.. som jag alltid annars skriver om.
PÖSS
torsdag 5 augusti 2010
nutid & dåtid
Under de sista månaderna har jag funderat mycket över livet, och varför saker händer och varför vissa saker inte händer. Just idag så ligger jag hemma på min mammas soffa. Situationen som den är nu är att mamma är sjuk i cancer, mormor och morfar är total förvirrade och dementa, jag bor i Oslo och nästan alla mina vänner befinner sig i Göteborg. Jag har försökt hitta svar på så många frågor de sista dagarna så allt bara spinner runt i huvudet på mig.
Varför blev mamma sjuk? Hon har inte druckit alkohol eller rökt i sitt liv... hon har bara brytt sig om andra och nästan aldrig tänkt på sig själv. Hon har aldrig varit egoistisk.
Är det det man måste vara? Egoistisk? För att överleva?
Jag man vet aldrig vart man befinner sig i livet. Om man har långt kvar till slutet eller om man faktiskt lever nära döden. Och vad gör man då med sitt liv om man gör det sistnämnda. Jag har levt som om jag haft en biroll i mitt eget liv.. jag vet att jag skrivit om det ofta. Jag levde mina första 19 år i Tibro, idrottade och hade egentligen inte något socialt liv. När jag var 20 lämnade jag hemorten för att studera i Leksand och vidare därifrån till Växjö och ett steg till och jag hamnade i Göteborg. Jag kan hålla med om att Leksand och Växjö var städer jag studerade i och det föll sig naturligt att flytta dit. Men Göteborg... enda anledningen egentligen till varför jag flyttade dit var p.g.a. en kille. Sen kom jag ju faktiskt in på HDK där men det var egentligen inte därför jag flyttade dit. Jag har alltid varit där för folk. Egentligen aldrig varit egoistisk. Är jag på väg mot samma öde som min mamma?
Jag har betett mig destruktivt kring män så länge jag kan minnas. Först var det M som jag faktiskt kom över relativt tidigt ändå. Sen gick jag väldigt snabbt över till K som kanske inte var det uppenbara valet av destruktivitet men jag hängde upp mitt liv kring honom i åtminstone 5 år av mitt liv.. tills jag flyttade från Sverige till Norge sommaren 2008. Vad som visade sig vara mitt öde i Oslo var att hänga upp mig på ännu en kille.. närmare bestämt S. Som jag faktiskt trodde att jag älskade över allt annat på jorden. I Norge höjde jag min destruktiva nivå till skyarna och blev faktiskt stundtals lite rädd för mig själv och mina reaktioner på saker och ting. Jag kunde bli så arg, frustrerad och psyko att jag faktiskt på fullaste allvar trodde att jag höll på att bli galen. Så långt får det inte gå.
Efter många om och men så slet jag mig loss och gjorde mig fri. Februari 2010. Dagen då jag lämnade mitt destruktiva jag i ett rum någonstans i Oslo och sökte mig själv. Jag ska inte säga att jag fullkomligt hittat mitt jag. Men jag är på god väg.
I mars kom beskedet att mamma hade cancer. Det var inte någonting som jag räknat med i min plan i livet. Jag förstår inte alls. Ordet cancer är något fruktansvärt, men själva innebörden som jag upplever den är så mycket mycket värre så jag kommer aldrig kunna beskriva den.
Känslan av att inte kunna göra något och känslan av att inte ha makten.
Känslan av att man kan komma att förlora sitt allt och en del av sin identitet och historia. Jag har aldrig någonsin i mitt liv önskat att jag haft barn, hus, familj så mycket som jag gör nu. Jag önskar att jag kunde ha haft stabil ekonomi, var klar med min utbildning, att jag haft en pojkvän som jag älskar och barn. Jag önskar även att jag haft mitt egna företag och att livet hade tett sig annorlunda än den verklighet jag ser idag.
Men det är som det är. Jag är sjukskriven t.o.m 30 augusti p.g.a. Anhörigs sjukdom.
Nu måste JAG förändra mitt sätt, mina tankar och idéer om hur jag vill att min framtid ska se ut. Vad vill jag ha? Jag måste lära mig vara egoistisk. Sortera ut mina tankar. Vad tänker jag och vad gör jag. Jag måste bli egoistisk. Är det något som inte är bra för mig - måste jag radera detta från mitt liv. Jag måste sortera ut vad som är viktigt och lägga i min "vill ha i mitt liv låda" Är det människor som bara suger energi ur mig och aldrig ger något tillbaka utifrån att jag bara ger och ger, de får helt enkelt försvinna ur mitt liv. För det viktigaste livet är familj och goda vänner.. Människor man älskar. Vad är livet utan denna kärlek.
Någon sa att "det viktiga är inte vad du gör.. utan vilka du gör saker med". Jag kan inte annat än hålla med om detta. Vad spelar det för roll om du har en chefs roll i ett företag och du tjänar en massa pengar .. om du inte har någon att dela din vardag med när du kommer hem?
Jag måste se denna tid i mitt liv som en utmaning. Det är ett test i hur stark jag kan vara och hur svag jag kan vara som person. Mitt emellan dessa skarpa förhållningssätt så finns en medelpunkt. Hur hög den än är eller hur lågt jag än må sjunka så ska jag kämpa mig igenom.
Jag bestämmer mig här och nu för att fortsätta min resa som jag startade i februari. Om jag så ska gråta, så ska jag känna, jag ska befinna mig i nuet. För det är det enda som existerar just nu. Jag kan göra upp massa planer och listor för vad jag ska göra i framtiden, självklart kan jag göra det. Men jag måste sätta delmål. Livet är inte som x2000, man kan inte bara köpa en biljett på nätet och sedan åka från punkt A till B, sittandes sovande i en skön sits. Man måste vara fullständigt klar över att varje beslut man fattar under varje minut av varje timme av varje dag gör skillnad.
Vad vill jag?
Varför blev mamma sjuk? Hon har inte druckit alkohol eller rökt i sitt liv... hon har bara brytt sig om andra och nästan aldrig tänkt på sig själv. Hon har aldrig varit egoistisk.
Är det det man måste vara? Egoistisk? För att överleva?
Jag man vet aldrig vart man befinner sig i livet. Om man har långt kvar till slutet eller om man faktiskt lever nära döden. Och vad gör man då med sitt liv om man gör det sistnämnda. Jag har levt som om jag haft en biroll i mitt eget liv.. jag vet att jag skrivit om det ofta. Jag levde mina första 19 år i Tibro, idrottade och hade egentligen inte något socialt liv. När jag var 20 lämnade jag hemorten för att studera i Leksand och vidare därifrån till Växjö och ett steg till och jag hamnade i Göteborg. Jag kan hålla med om att Leksand och Växjö var städer jag studerade i och det föll sig naturligt att flytta dit. Men Göteborg... enda anledningen egentligen till varför jag flyttade dit var p.g.a. en kille. Sen kom jag ju faktiskt in på HDK där men det var egentligen inte därför jag flyttade dit. Jag har alltid varit där för folk. Egentligen aldrig varit egoistisk. Är jag på väg mot samma öde som min mamma?
Jag har betett mig destruktivt kring män så länge jag kan minnas. Först var det M som jag faktiskt kom över relativt tidigt ändå. Sen gick jag väldigt snabbt över till K som kanske inte var det uppenbara valet av destruktivitet men jag hängde upp mitt liv kring honom i åtminstone 5 år av mitt liv.. tills jag flyttade från Sverige till Norge sommaren 2008. Vad som visade sig vara mitt öde i Oslo var att hänga upp mig på ännu en kille.. närmare bestämt S. Som jag faktiskt trodde att jag älskade över allt annat på jorden. I Norge höjde jag min destruktiva nivå till skyarna och blev faktiskt stundtals lite rädd för mig själv och mina reaktioner på saker och ting. Jag kunde bli så arg, frustrerad och psyko att jag faktiskt på fullaste allvar trodde att jag höll på att bli galen. Så långt får det inte gå.
Efter många om och men så slet jag mig loss och gjorde mig fri. Februari 2010. Dagen då jag lämnade mitt destruktiva jag i ett rum någonstans i Oslo och sökte mig själv. Jag ska inte säga att jag fullkomligt hittat mitt jag. Men jag är på god väg.
I mars kom beskedet att mamma hade cancer. Det var inte någonting som jag räknat med i min plan i livet. Jag förstår inte alls. Ordet cancer är något fruktansvärt, men själva innebörden som jag upplever den är så mycket mycket värre så jag kommer aldrig kunna beskriva den.
Känslan av att inte kunna göra något och känslan av att inte ha makten.
Känslan av att man kan komma att förlora sitt allt och en del av sin identitet och historia. Jag har aldrig någonsin i mitt liv önskat att jag haft barn, hus, familj så mycket som jag gör nu. Jag önskar att jag kunde ha haft stabil ekonomi, var klar med min utbildning, att jag haft en pojkvän som jag älskar och barn. Jag önskar även att jag haft mitt egna företag och att livet hade tett sig annorlunda än den verklighet jag ser idag.
Men det är som det är. Jag är sjukskriven t.o.m 30 augusti p.g.a. Anhörigs sjukdom.
Nu måste JAG förändra mitt sätt, mina tankar och idéer om hur jag vill att min framtid ska se ut. Vad vill jag ha? Jag måste lära mig vara egoistisk. Sortera ut mina tankar. Vad tänker jag och vad gör jag. Jag måste bli egoistisk. Är det något som inte är bra för mig - måste jag radera detta från mitt liv. Jag måste sortera ut vad som är viktigt och lägga i min "vill ha i mitt liv låda" Är det människor som bara suger energi ur mig och aldrig ger något tillbaka utifrån att jag bara ger och ger, de får helt enkelt försvinna ur mitt liv. För det viktigaste livet är familj och goda vänner.. Människor man älskar. Vad är livet utan denna kärlek.
Någon sa att "det viktiga är inte vad du gör.. utan vilka du gör saker med". Jag kan inte annat än hålla med om detta. Vad spelar det för roll om du har en chefs roll i ett företag och du tjänar en massa pengar .. om du inte har någon att dela din vardag med när du kommer hem?
Jag måste se denna tid i mitt liv som en utmaning. Det är ett test i hur stark jag kan vara och hur svag jag kan vara som person. Mitt emellan dessa skarpa förhållningssätt så finns en medelpunkt. Hur hög den än är eller hur lågt jag än må sjunka så ska jag kämpa mig igenom.
Jag bestämmer mig här och nu för att fortsätta min resa som jag startade i februari. Om jag så ska gråta, så ska jag känna, jag ska befinna mig i nuet. För det är det enda som existerar just nu. Jag kan göra upp massa planer och listor för vad jag ska göra i framtiden, självklart kan jag göra det. Men jag måste sätta delmål. Livet är inte som x2000, man kan inte bara köpa en biljett på nätet och sedan åka från punkt A till B, sittandes sovande i en skön sits. Man måste vara fullständigt klar över att varje beslut man fattar under varje minut av varje timme av varje dag gör skillnad.
Vad vill jag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)