DRÖMVÄRLD

Jag är med i ett skönt gäng! Vi spelar, dansar, målar och gör olika saker som får livet att kännas mer värt att levas. Vi turnerar runt om i världen. Vi är ett sånt skönt kollektiv med en blandning av olika och mer likasinnade människor som gör att man utvecklas som person och intellektuellt då alla har olika typer av kompetenser att dela med sig av.
I Juli ska vi åka ner till Tyskland och Amsterdam för att se oss om lite. Bo på hostel och köra runt i vår folkabuss med tält och triangakök. Vet inte vad jag skulle göra utan er!!! Jag tackar så mycket för att jag får vara med gemenskapen!

Det som står ovan är en fullständig och ärlig lögn.. dvs jag är inte alls med i någon grupp som har så underbart kul så att det spritter i kroppen av kreativitet som man inte vet vad man ska göra av. Sanningen är att jag är arbetslös och har numera anskaffat en ordentlig 25 års kris som inte duga.

Till dig din jävla GRIS

(text tagen från en anonym källa)


Jag är så jävla förbannad på livet nu.
Kan mera betingelser skita mig på huvudet ?
Visst... vädret är ju så jävla vackert men bitterheten regnar fan från träden
skabbigt är det .. det är fan skabbigt

ljug för mig mer och kalla mig snål eller varför inte lat.
gör det

För jag är en sån som finner mig i allt - NOT
Jag är trött
på att bli behandlad som skräp eller som en petflaska utan streckkod
du kan se mig som ytterligare en villkorlig kärlek.. du kan se mig som vad som helst
du kan säga allt ont som du någonsin du kan komma på... säg det
om och om och om igen. Såra mig, gör mig besviken
stäm träff med mig och dyk aldrig aldrig upp
låt mig stå ensam och vänta.

gör det

Gör det för fan så jag kan känna mig sådan som jag känner mig idag
ensam
så jävla ensam. På mina kinder kan man ibland skymta tårar
och det är fan hårda jävla tårar.. för när jag torkar mina kinder så krossas de som glas i marken.
Men bryr du dig

NEJ

NYMÅLAT!

Bildkälla: Gettyimages


jag målar om mitt inre
så som jag vill ha det
det ser inte ut på samma sätt
då och när förut har varit i fokus
matta och tunga färger

mina färger har inte varit i harmoni med vad jag känner
jag har lyssnat på alltför dystra stycken
känt för stora sorger

svek - hunger aldrig höjt min röst
förtvivlan - utsvulten men aldrig aldrig har jag höjt min röst
tystnad - förälskad
men aldrig aldrig - jag har aldrig höjt min röst
för det jag trott på
för det jag känt
för min sanning - varit osanning för andra

varit osanning för andra

Hur svårt kan det va?

Som en person sagt till mig en gång i tiden - Lina, jag ska inte säga att det är bättre att ha fötterna på jorden - MEN du är precis tvärt om. Fötterna upp och huvudet ner. Kanske är det så att jag alltid ska vara tvärtemot vad alla andra tycker att man ska vara?!
Många gånger har jag befunnit mig i situationer när allting känts fruktansvärt orättvist. Men tro på orättvisa och olycka är bara ett tecken på sin egen okunnighet. Mina tankar gör mig förstoppad men jag måste ställa vissa frågor till mig själv och konfrontera mitt jag... och detta är vad jag har kommit fram till.

1. jag längtar efter ett utbyte med likasinnade
2. jag måste söka efter min sanna familj - där jag känner mig hemma
3. förändra tankesätt - vad är det värsta som kan hända?

Vad känns viktigt för MIG just nu?

1. Arbete
2. Bostad
3. Vänner

Vad känns viktigt att arbeta med ?

1. Höja rösten för mig själv som person
2. Lita på min förmåga
3. Leva här och NU
4. Våga Vara Vackerhet

Det är så enkelt när man ställer upp det. Men det är så svårt i praktiken. Min stora velighet ligger i min rastlöshet och rädsla för att vara just den person jag är idag - för jag är inte den jag helst vill vara.
Jag är projektledare med stort P, jag är en tjej som vågar stå upp och prata inför människor, jag är en tjej som kan skriva musik och spela gura utan att skämmas om det blir fel, jag är en person som vågar vara den jag är utan att be om ursäkt.

Jag ska komma dit.



http://www.internetbokhandeln.se/kreativ-visualisering-gawain-shakti-9187056518/bok/9789187056512/

Vacker Ensam Stark

Ännu en dag i solen. Känslan av att vara ensam har avtagit lite. Vi är aldrig ensamma, ändå i ensamheten så infinner sig snart ett lugn som tar ut sin rätt i kärlek. Kärlek till att ha funnit några att befinna sig med. I dagens då/nu/senare så glömmer vi ofta det... all stress som vi påstås ha existerar egentligen inte. NU är NU.
Det är nyttigt att vara ensam men också nyttigt att umgås. När man befinner sig i en situation när man ringt alla i telefonboken och ingen befinner sig så ta vara på ensamheten.

Det finns en morgondag.

NY DAG

Under några dagars promenerande... under några dagars evigt letande
efter det som ger livet mening. Frågan som återkommer är..

Kan jag ge mer av mig själv?

Jag kan ofta känna mig stel och konstlad - som om jag kämpar för att synas
jag kan ofta känna mig tråkig och känna att jag har spärrar som hindrar mig
från att verkligen vara den jag är.