Det börjar snart

mitt nya kapitel. Jag har en känsla av nystart. Jag känner att vinden kommer att vända vilken sekund, minut, timme, dag som helst. Jag känner en känsla av hopp blandad med förtvivlan och samtidigt rädsla för att vända detta blad. Vilken dag som helst så kommer mina drömmar förvandlas till verklighet... that feeling is priceless. Jag känner att min man kommer att infinna sig på sin svarta häst och jag kommer att kunna ägna mig åt precis det jag vill. Mina tankar detta miserabla år har ägnats åt staden och mina minnens New York. Jag kanske inte kände så speciellt mycket när jag väl bodde där.. jag ägnade nog inte en tanke till att faktiskt leva där i nuet. Min mamma gick bort förra året. Det är två år sen i januari.
Det går inte en dag utan att jag saknar henne. Jag kommer alltid att vägra acceptera att hon inte finns här hos mig mera. Det finns helt enkelt inte plats för så mycket sorg i mitt hjärta att jag kan ta in den tomheten som skulle infinna sig. Jag liksom många andra strävar i sitt liv efter att hitta någon form av balans, kärleken i sitt liv och passionen för något att ägna sig åt yrkesmässigt. Jag har passion. Jag har kärlek att ge och balans är väl något man lär sig med tiden.

Att befinna sig på denna jord är så mycket mera än att bara vara. Att befinna sig och vara är att leva. Vad lever du för? Vad är din passion? Jag har känt för en man i snart ett år, och jag borde för ett år sen kanske insett att det är en punkt för en förhållande som aldrig fick sin början. Men jag är envis. Envis som synden i sig. I made a promise to come back. Orden räcker inte till ibland.
Jag gav ett löfte om att komma tillbaka... inte bara till mig själv men också till honom. Vare sig han ville det eller inte. Om han inte vill att jag håller det löftet för honom så kommer jag hålla det för mig själv.
Jag tänker återvända. Återvända till en stad där drömmar kan förverkligas, men också krossas.
I februari har jag intalat mig själv att återvända. Jag vet själv inte om jag vågar än, men jag har börjat bearbeta mig själv för att ta steget. Mot ett liv jag alltid velat leva. Du vet jag känner som jag känner för dig och det är ingenting jag kan förneka på något sätt. Du vände upp och ner på mina ideér om hur saker och ting skulle gå till, om hur de vanliga sveken mot mig skulle gå till. Men du svek aldrig mig, inte ens när du träffade en annan, svek du mig. Jag hoppades och du kom tillbaka i mina armar/mobil.
En mobil kärlek / en illusion av något som en gång var en passion. På det här året jag inte träffat dig IRL.. har jag kämpat för att få tillbaka delar av mig själv som andra tagit ifrån mig. År efter år har jag sakta försvunnit.

Jag känner för dig. Kanske känner du för mig. Många tvivlar och innerst inne gör jag det också pga. dessa människor. Jag vet att du är rädd. Rädd för mig och rädd för att binda dig. Det är jag också. Rädd för att älska någon. Rädd för att den människa som betyder något skall försvinna som de alltid har gjort. Men jag lovar dig min älskade att jag inte kommer lämna dig.
I give you my heart if you give me yours.

Jag vet att du är rädd. Jag är också rädd. Men med vår rädsla, vår glöd ger vi också passionen och lusten att alltid vara här och nu.

snälla ge mig en chans.. ge oss en chans

fråga chans

Im telling u. Just give me something to hold on to...  Im sick and tired of waiting for u. Is it a yes or no dude? Just make stuff happen! I AM DONE!

NO LOGO

KÄRLEK

Jag vet faktiskt inte vad det är för att vara ärlig mot mig själv och andra. För att skriva bra måste man skriva om nåt man vet. Så tyvärr mina vänner.. kärlek är ingenting jag kan skriva om.

Däremot kan jag kanske skriva om att vara skyldig folk pengar, om att bli blåst på pengar, att bli utnyttjad, att vara nummer två..eller tre.. det är jag också bra på, att aldrig komma först, att vara överviktig, att vara utbränd, att känna sig värdelös, att vara bitter.. ( en nyhet i min lista över erfarenheter faktiskt)

whatevver!

I NEED A CHAMPION

I need my champion. Vart är han? Jag vill flytta från den här lägenheten fortare än kvickt egentligen.. det enda som stoppar mig är min vikt, photoshopkursen och att min hemsida inte är klar. Detta kommer ta mig fram till 1 februari. Egentligen angående min vikt så ser jag bra ut. Det är inte problemet egentligen.. jag vill se fit ut. Och jag vill få rutiner som jag kan hålla mig till. Inte bara nu/en månad framåt utan long lasting stuff!

Jag ska inte åka hem i jul. Jag ska jobba med mig själv i jul. Faan att man ska orka att me å jobba med sig själv hela jävla tiden. Är så fruktansvärt trött på att ständigt behöva älska mig själv.. jag kommer fan die trying.. god help me. Jag är sur idag.. jag har slukat två påskar skumtomtar och en 100 grams klöver choklad och har förvandlats till en bitterfittekärring som hatar allt och alla.

Vad ska jag behöva göra för att få lite kärlek i mitt liv huh?

Larry se till å ringa mig snart tack!

intresseklubben antecknar

I am currently living 3672.61 miles from New York...that is a lot of water

BÖS

målbild!

jag skulle mer än gärna se ut som tjejen på bilden gör.. men det gör jag inte... ÄN.. jag ska..
Jag kör ju med personliga tränaren Dawson från Jamaica just nu. Han är sjuukt bra tränare och har träningsvärk typ 3 dagar efter varje pass. Som det ska vara alltså. Jag går på terapi nu också.. KBT hos Berit på Humanova.. Man kan säga att jag investerar i mig själv nu. Det är min tur nu. vinden har vänt. Jag bryr mig faktiskt om hur jag mår.. och så länge jag fokuserar på träningen så mår jag väldigt bra. Funderar t.o.m på att utbilda mig till personlig tränare. Hade varit fett kul att coacha sådana virrpannor som jag som är besatta av att förstöra för sig själva genom att göra helt sjuka dumma grejjer mot sig själva bara för att man kan.

Såå. just nu väger jag 81.9 kg och har gått ner ett par kg på några veckor.. vilket känns sjukt skönt! love it och jag ska ner mera och mer muskler skall till.

Funderade idag på vad jag skulle fylla ut min hjärna med om jag inte hade L* , träning och karriär i  New York på hjärnan.. Vad skulle jag tänka på ??? Fan jag skulle ha 99 % mer plats än nu.. För jag ägnar nog ungefär 1 % av min hjärna åt att vara i nuet och ja resterande går åt till att vara i New york Psykiskt, fundera ut hur man bosätter sig i New York, Att fundera över hur kärlek fungerar osv.. ja listan är oänderlig antar jag. Jag ska sova nu för jag ska upp tidigt imorgon och köra en morgonprommis.

"Livet är hårt men jävligt härligt när man får sova sked :)"
(gammalt ordspråk från gammal halvgrek)

VET INTE VAD JAG SKA GÖRA..

Jag vet inte vad jag ska göra annorlunda. Något jag måste göra är iallafall att bli bättre på programmen. Om jag ska komma någonstans i den här världen så måste jag bli bättre på programmen. Hur blir jag bättre på programmen?????? Hur ska jag komma vidare? HUR ???? jag får panik snart....