Ännu en dag i solen. Känslan av att vara ensam har avtagit lite. Vi är aldrig ensamma, ändå i ensamheten så infinner sig snart ett lugn som tar ut sin rätt i kärlek. Kärlek till att ha funnit några att befinna sig med. I dagens då/nu/senare så glömmer vi ofta det... all stress som vi påstås ha existerar egentligen inte. NU är NU.
Det är nyttigt att vara ensam men också nyttigt att umgås. När man befinner sig i en situation när man ringt alla i telefonboken och ingen befinner sig så ta vara på ensamheten.
Det finns en morgondag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar