en vän till mig hjälpte mig nyss med några mysterier i mitt liv.
- jag kan känna känslor och prata om dem - men jag kan inte tolka VAD det är jag känner. Och det är nog mycket riktigt en sanning. Jag har nog inte fått lära mig att vara i kontakt med mina egna känslor och vad de kan innebära. Och heller inte fått den uppmärksamhet som jag nog behövt när jag varit liten.
Kan förklara många av de beteenden jag har dragits med de senaste åren. Att jag hela tiden dras till "killar" som jag vet inte vill ha mig. För att slippa bli besviken. Vet man redan från början att de inte vill ha en så slipper man bli sårad.
Att se sin egen spegelbild gör ofta ganska ont. Speciellt om man saknar perspektiv och ork att göra något åt det. Jag har erkänt många brister i min person den senaste tiden. En av dem är att jag är sjukt svartsjuk på allt och alla. Men inte utan respekt.
En annan är att jag har svårt för att umgås med tjejer - eftersom jag ser dem som hot mot mig själv - jävla djurisk instinkt.
Men jag måste säga att jag bättrat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar