till poängen i livet. Ingenting betyder lika mycket som vänskap. Mina vänner är mitt allt. Tror att jag glömt mycket av det jag lärt mig under mitt liv.
Jag dukade under i en depression 2004, och har fram tills nu tyckt att livet missunnat mig lycka. Men hemligheten bakom är att det är mitt eget fel. Har inte tyckt att jag varit värd vatten, och sen har jag förundrat mig över varför allting har gått snett. Receptet på olycka är att placera en stor betongvägg mellan sig själv och källan till lycka, man isolerar sig från verkligheten man egentligen lever i och på väggen framför sig målar man upp en fantasibild om hur man tror att det är på andra sidan, hur man tror att det ska vara. Man intalar sig att alla är så mycket vackrare, dansar bättre, presterar bättre på jobb och är roligare att umgås med än sig själv. Efter 5 år bakom den väggen är man inte annat än ett självkänslolöst vrak som helt tappat bort sig själv.
De sista veckorna har jag börjat se nyanserna i min målning lite annorlunda. Kanske är den kritik jag fått på jobbet obefogad, kanske är jag värd mer än vad jag tror, andra kanske uppskattar mig för den jag är och inte för den jag försöker vara.
jag var på mitt älskade summerjam - byggde bästa campet, satte upp tält och låg på en matta i chillouten under en stjärnklar himmel. När jag låg där under stjärnorna kände jag att jag var ett med universum och slogs av tanken... varför kan man inte få vara så här lycklig 365 dagar om året.
Har tänkt mycket under veckan... på vad som gör mig lycklig. MEN det går inte att gå igenom livet och bara tänka på det som gör en lycklig utan man måste faktiskt genomföra det också.
* Camp - få bygga - vara kreativ - känna att jag har betydelse.
* Träning
* Bowling
* Resa
* Layout
* Design
* Dans
* Språk
* Måleri
mer följer... men huvudsaken är att genomföra inte att göra listan så lång som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar