Mitt liv känns meningslöst. Visst jag har ett jobb. Jag har vänner. Men det enda mitt liv består av är jobb och ekonomiska problem. I vilken ände ska man börja? Ska jag byta inriktning på mitt liv - är det som gymnasievalet? Kan man välja glädjeprogrammet på obestämd tid? Jag går helt klart fel linje för just nu har jag blivit tvångs-placerad på Offer&Misär-programmet. Jag förstår varför ingen läser den här bloggen för den handlar ju bara om hur säärpsykiee jag är som aldrig kan genomföra något. En vän till mig skrev på sin blogg att jag var psyk. Jag känner just nu att det var inte så bra att jag läste det inlägget för jag tänker på det varje dag. Är jag psyk? Och är jag dömd till att vara det?
Hur kan jag förändra hans syn på mig? Hur kan jag förändra min syn på mig själv? Är det överhuvudtaget möjligt? Har jag gjort bort mig så mycket att jag för alltid kommer att vara på ett visst sätt för vissa människor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar